Japp. Det är svårt, eller vad tycker ni?  *Måste bara varna för ett pratigt inlägg*

Just nu håller jag på att lära mig ett helt annat sätt att rida, främst i hoppningen. 

Jag tycker att jag börjar få ganska bra koll på min ridning i markarbetet, dressyren, Ganska. 

Är ganska självkritisk av mig och måste börja lära mig att jag inte kan ändra allt på en gång, jag vill att det ska sitta så fort, snabbt, men så fungerar det inte! I dressyren är den största saken nu att jag inte får ta tillbaka min innerhand och inte hålla fast min innerhand, speciellt i vänster varv. I höger går det hyfsat, varför är det så ? Jo för jag är svagare i vänster sida...

 

Men men, i hoppningen är det så mycket. Håller på att lära mig att ha is i magen och vänta på hindret räkna galloppsprången, vänta, rak häst och sedan hoppa, eftergift i handen och inte vrida mig, vara mitt över hästen. 

Jobbigt men sant och detta är inte enns allt. Det är såååå mycket. Men efter hoppträingen i går kände jag skillnaden, jag kände att jag är påväg. Frammåt går det just nu iallafall och jag älskar det! Gäller bara att TRÄNA, TRÄNA, TRÄNA tills det sitter där och går per automatik! 

 

Någonting jag också märkte på hoppträningen var att jag blir stressad. När jag kommer mot hindret blir jag stressad för att jag inte vet hur galloppen är, jag vet inte hur många språng det är fram till hindret och när dessa tankar kommer fram, stressar jag bara iväg och puttar det ifrån mig. Jag skyndar mig som att nästan få det överstökat, skyndar mig igenom det. Jag vet inte hur jag ska tänka och hur jag ska få in känslan.

 

 

Någoting jag också fick känna på hoppträningen i går var en lätthet. Det var så LÄTT. Jag bara satt där, andades, väntade och hoppade. GUD. Hur kan det vara så för att sedan bara gå utför? Kände för mycket på slutet att jag stressade iväg, men gjode allt jag kunde för att hålla mig lugn och bara vänta, jag försökte ialladfall. Men den känslan jag fick på dom två linjerna, även fast det bara var TVÅ linjer så var dom fantastiska och jag blev så GLAD för att jag kunde rida så bra, att kunna känna den lättheten gav mig mycket hopp, att det går att fixa och jag är inte jätte långt ifrån, -Jag ser ett ljus i tunnen. Får så mycket ra tips av tränare, vilket gör mig så glad! 

 

Måste bara skriva detta, mest för mig själv. Varje gång Nalle stannar är det mitt fel, jag var inte tillräckligt nogran i mina signaler och det var också en sak jag märkte tydligt på träningen! Vi hoppade ett räcke och jag kom i höger varv, vilket är mitt 'svåra' varv att hoppa, eftersom jag är som sagt svagare i min vänstersida. Jag blir stark i höger, håller inte om med vänster som jag ska genom svängen för att han ska kunna räta upp sig. Han ska också vara rakare genom svängen då blir det också mycket lättare.  Sedan när jag känner att jag gör detta släpper jag bara iväg honom och hoppas att det ska gå bra, typ. 

 

Vilket är sååå fel. Sluta sara. Koncentrera dig. Jobba, det är inte lätt. - Det ska jag säga till mig själv, på skarpen. Jag behöver det ibland. För när jag väl koncentrerar mig och håller om och inte håller kvar i högertygeln, blir det ju så bra!! - Blir så trött. 

 

Så hur ska jag då lösa detta? Genom TRÄNING såklart! Jag ska som jag också skrev tidigare ha två små hinder rida emellan och försöka se mina distanser så att jag inte behöver stressa upp mig. Detta måste jag göra så att jag vet när och hur och om jag ska ändra min gallopp. Länga, korta eller fortsätta som jag gör. Sedan måste jag påminna mig själv hela tiden en sak i taget, handen benen, kom igen, fokusera och inte kolla på hindret. TVEKA inte, du kan det ! 

 

Vara rak i ryggen med eftergiven hand som inte håller i honom för mycket, hålla om lagom med skänkeln, vänta, räkna och andas, han ska vara rak mot hindret och jag ska vara lugn.

Om jag uppfyller dessa 'krav' på mig jälv blir det nog bra, ska jag se

 

Så. RID, Sara, du kan det !!